Månadsarkiv: september 2013

Och gott öl kom och gott öl for

k_ronbl_om

Oktober skäller som en raggig hund och nu är hon här igen. Inte mycket att göra åt den saken. Det är åter ljus som brinner på bordet i arbetsrummet, det doftljus som ska sprida lite mysig stämning ger en lätt huvudvärk. Sommaren gav oss tid att sänka tempot, nu är vi alla återigen uppe i fullarbetstakt. Ingen tid för reflektion här heller, har inte ens känt att jag haft tid att skriva och läsa. Bara jobbar och gör, arbetet upptar alldeles för stor del av mina tankar.  Dags att stanna upp igen!

För detta krävs en plan. För det första måsta jag se till att ha en bra blandning av böcker hemma, det är också dags att upprätta en ny spotiftylista. Möjligen är det dags att även välja en ny löprunda. Ska försöka att inte skriva så mycket arbetsrelaterat på bloggen, det verkar som ingen ändå verkar orka läsa sådant trist. (kommer dock ett sista inlägg om metodik snart) Min fru tyckte att jag skulle skriva något med utgångspunk från Heinrich Bölls novell Anekdot till lättjans försvar, nu har hon skaffat en egen blogg, så jag antar att jag får se henne skriva det själv. Jag väntar.

Vad mera? Fick för ett tag sen ett trevligt sms om jag ville följa med och se De oskyldiga på Dramaten. Självklart ska jag det! Jenny Andreasson som regisserar pjäsen var dessutom med i Snerikes teatergrupp samtidigt som jag. Kul!

Svågern bjöd förra helgen på mjöd som han satt själv, faktiskt överraskande gott, funderar själv på att sätta en sats. Visserligen inte lika gott som det öl som Leif Östman bjöd mig på igårkväll. Har aldrig druckit ett öl som smakat så mycket humle. Det öl som han brygger går inte att på något sätt jämföra med del som säljs på bolaget, det är så otroligt mycket godare. En helt annan dryck. Inget kan dessutom få en på så kloka tankar som ett gott öl!

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Metodik, att skriva om litteratur

Grottan

När eleverna väl har läst en bok och man har samtalat om den så är en av de vanligaste arbetsuppgifterna i skolan att det ska skrivas om boken. I tidigare åldrar handlar det allt som oftast om en recension, i högstadiet och gymnasiet är det analyser som ska författas. Det är inte alltid helt lätt att få till detta skrivande så att elevtexterna blir lyckade. Det är väldigt lätt att det går slentrian i deras skrivande, oinspirerade och träaktiga texter. Jag har varit där själv hur många gånger som helst. Jag får inte elevernas texter att lyfta. Frågan är då hur såväl jag som eleverna ska gå vidare med detta. Att en del texter blir trista och styrda av en mall gör ibland inget, det kan vara en övning som man måste gå igenom. Det gäller bara att man inte stannar där.

Olika former av mallar för hur analyser eller bokrecensioner ska se ut är naturligtvis nödvändiga. De behövs som stöd och hjälp. Jobbet kommer under själva skrivandet att de till att eleverna kan förhålla sig självständigt till uppgiften. De gäller att försöka förmå eleverna att hitta sitt eget personliga sätt att skriva. För att få till detta gäller det att man som lärare är med i hela processen, stöttar och hjälper när eleverna vill ta egna vägar och testa sitt sätt att skriva. Detta samtidigt som man ger stöd så att texten blir lättläst, korrekt och följer de normer som gäller för skrivandet. Min erfarenhet av att gå i och rätta texter i efterhand att det sällan ger något resultat. Man måste in i skrivprocessen innan eleverna själva tycker att de är färdiga med den.

Fake in until you make it! Detta är något som man verkligen ska ha i tankarna när det gäller elevtexter. Att ge i uppgift till eleverna att de ska härma den stil som finns i en bok är ett bra sätt att få eleverna att såväl förbättra sin egen stilkänska som att de får upp ögonen på hur olika författare berättar. Det är inte helt dumt att ibland även läsa välskrivna recensioner och analyser av olika böcker tillsammans. Det finns säkerligen hur många olika sätt som helst att jobba med detta. Det viktiga är att man som lärare har ett förhållningssätt som uppmuntrar eleverna att testa nya sätt att skriva för att de till slut ska hitta just sitt sätt att uttrycka sig.

När man skriver om litteratur så måste man skriva litterärt. Detta är något som mina elever till en början har svårt att förstå vad jag menar med. Men allt eftersom brukar de inse att även recensioner och analyser är sin egen konstart. På samma sätt som vid boksamtal är det viktigt att dessa texter inte kokar ner i trista redovisningar. Det måste finnas kött och blod även i dessa texter.

2 kommentarer

Under Uncategorized

Metodik, att välja och inte välja

steinbeck

Det är en sak att väl genomföra undervisning om och kring en bok, men hur väljer man den. Som sanningen är så det så att man sällan själv kan välja bok. Det är allt som oftast tidigare inköp, andra kollegor och inte minst pris som avgör. Det finns också en kanonliknande situation för klassuppsättningar av böcker. Mats Wahl var tidigare en sådan författare som alla skolelever skulle ha läst, numera läses han allt mer sällan. John Steinbeck finns kvar som ett författarskap som verkar stå emot tidens tand även i skolan. Titta själv vilka författarskap som nu står i hyllan. Kan tänka mig att det i alla fall finns någon bok i fantasy-genren, något som var sällsynt för tio år sen. Det går mode även i detta.

Om man väl står i situationen att man ska köpa in så är det ytterligare ett antal premisser som spelar in vilken bok det blir. Skolan kan ha ett särskilt tema eller satsning där ditt litteraturval bör passa in. Det kan vara ett författarbesök på skolan och då vill du ju att eleverna ska ha läst författaren.  Det helt fria valet existerar sällen. Det är många som har makt över inköp och vad du i slutändan väljer. Alla svensklärare sneglar mot vilka som fått eller blivit nominerade till Augustpriset, den juryn ha stor makt. Men det är inte säkert att deras val av litteratur självklart passar till inköp för helklass. Men i slutändan är ditt omdöme ändå helt avgörande.

Om man nu står i en situation med en bok som man själv inte valt och som man har vissa invändningar mot så ställer det stora krav på professionalism. Det är viktigt att du i undervisningen hittar en ingång kommer att fungera såväl för dig som för eleverna. Det går alltid att hitta något som man tycker är intressant i en text. Lyft göra upp det som du tycker är problematiskt men gör det på ett sätt så att eleverna kan tycka att det gör boken mer intressant. Är det stereotypa könsroller kan detta vara värt att diskutera, varför har författaren valt att göra så? Finns det poänger med detta. Pojkarna av Jessica Scheifauer som våra nior läser just nu är en sådan bok. Det finns en rad olika invändningar man kan ha till hur såväl pojkar som flickor beskrivs. Å ena sidan kan man välja att fokusera på det negativa i detta eller så väljer man att utnyttja det i diskussionen.

Det hela bottnar i att som svensklärare måste du gå över till att bli en professionell läsare. Det går inte längre att bara nöjesläsa. Det är ens jobb att läsa och tala om litteratur. Man måste kunna lägga sina privata preferenser åt sidan för att se kvalitéer och brister i det du läser. Som svensklärare måste man kunna levandegöra böcker och inspirera till läsning. Ibland är det lätt ibland kräver det lite mer. Det är ett privilegium och ett fantastiskt yrke vi har!

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Metodik, att samtala kring böcker

hatt

Metodik är ett ämne som man inte längre läser på lärarutbildningen, lite märkligt kanske. Med anledningen av att ingen verkar bry sig om det längre tänkte jag skriva några metodikavsnitt. Först ut blir att läsa tillsammans.

För det första måste man se till att själv läsa mycket, men även läsarten man väljer viktig. Naturligtvis kan man bara snabbt läsa igenom en bok som ren nöjesläsning. Men när man läser måste en skicklig lärare också kunna föreställa sig den andra. Hur kommer denna bok att tas emot av olika grupper av elever. Man måste kunna föreställa sig en elev som båda har och saknar vissa kunskaper, begrepp och erfarenheter. Beroende av detta kommer de nämligen att uppfatta boken olika. Utifrån det ska man sen kunna ta ett boksamtal. Frågorna måste då ibland vara öppna och ibland ledande för att de ska förstå den text de läst.

För mig är kontrollfrågor på en skönlitterärtext något som man absolut måste undvika. Risken med den typen av frågor är att eleverna börjar läsa skönlitteratur såsom de vore faktatexter. Det kan vara värt föra ett resonemang i klassrummet hur man läser olika typer av texter. Eleverna kommer då själva att uppmärksamma att de läser webbtexter, artiklar, talen i matteboken, eller samhällskunskapsboken på olika sätta. Eleverna måste också tänka på hur de läser när de verkligen fastnar i en bra bok. Det är den läsarten vi vill att de ska ha när vi delar ut en bok i svenska.

Med kontrollfrågor blir lätt idén med litteratur förfelad, eleverna kommer inte att känna läslust . De blir fantasilösa läsare som bara letar efter ”rätt svar” och något sådant finns inte i böcker som är och ska vara fantasier. Som lärare måste vi ciceroner i fantasins värld, aldrig kontrollanter. Vi ska öppna dörrar inte agera spärrvakter. Vi måste ibland förklara hur perspektivskiften sker, se till att eleverna inte går vilse. Men samtidigt vara öppen för att de tar en annan väg in i boken.

Exempel på frågor som kan öppna upp samtal är: Välj en sida i boken som du tyckte var: spännande, sorglig, otäck, svårläst, bra. Det vill säga ni ska hitta olika textställen i boken som ni kan slå upp och diskutera. När ni väl har stycket framför er kan olika åsikter i klassen komma fram, olika sätt att de på det skrivna. Ett äkta boksamtal har börjat. Var inte rädd för när en elev säger att de tycker att en bok är dålig, inte sällan står detta ”dåliga” för att de inte kommit in i boken, att det är något de inte förstår, de kan ha gått vilse i texten. Var nyfiken! Vad var det som var så dåligt? Hur skulle det kunna vara bättre? Försök tillsammans hitta en ny ingång till boken, ett bra knep i denna situation är att ta till högläsning. Din högläsning ger eleverna möjlighet att praktiskt höra hur du tolkar det skrivna.

Detta är tänkvärt i sammanhanget: http://www.svd.se/kultur/sverige-ar-fullt-av-mugglare_8516740.svd

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Och stjärnans namn var malört

vinter

Mitt tredje uppslag till bok är en postthriller (ett litteraturvetenskapligt begrepp som jag själv i detta nu hittat på). Det ges ut mängder av böcker och filmer om jordens och vår civilisations undergång. Min tanke att jag ska ta vid när katastrofen lagt sig. När den mänskliga civilisationen ska börja byggas upp igen. Bakgrunden till armageddon ska inte vara storslagen, snarare att naturen slagit tillbaka genom virus. Ja, detta finns det ju hur många berättelser som helst om. Är heller inte intresserad av katastrofen, det är vad som händer sen som jag är nyfiken på.

Vi skulle befinna oss i Sverige med cirka 100 000 människor kvar i vårt land. Det vill säga det ska inte bara röra sig om spillror kvar av mänskligheten. Det ska vara så att ett samhälle skulle kunna byggas upp. Men hur skulle det fungera, hur skulle man få jordbruk och övrig produktion igång igen? Denna historia kräver en stark huvudperson, det krävs också en tydlig konflikt, kanske ytterliggare en fara som hotar. I bakgrunden finns det en ny religion som är på stark framväxt. Frågan är vilken väg detta samhälle väljer att ta. Genremässigt så rör det sig definitivt om en pojkbok för medelålderspojkar

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Hemmansägaren

gården

Tvåa ut i mina bekännelser av romanprojekt är mitt mest ambitiösa. Det är även en berättelse som jag tycker saknas. Det finns något här som tickar på och faktiskt vill bli ärligt utsagt. Min historia ska utspela sig på ett par små gårdar i Sörmland i tiden mellan 1890 och 1960. Romanen, för det är en roman i sin äkta betydelse, ska handla om dem som blev kvar. De som inte åkte till staden, de som inte tog jobb i industrin, de som inte utbildade sig vidare. De som mot alla strömningar i samhället fortsatte med sina små jordbruk. Jag tänker mig att min berättelse ska vara något av en spegelbild till PA Fogelströms Stad-serie. Han skrev om det nya, det som Sverige blev. Jag vill skriva om de som aldrig lämnade sin hemsocken.

Vad hände egentligen med dem, hur levde de sina liv. Vad hade de för drömmar och tankar. Och vad drev dem att fortsätta. Det blir av nödvändighet också en släkthistoria, för det var så som verkligheten levdes. I familjen och släkten, i sjukdom, i kärlek, i ekonomiska problem och allt det nya som for förbi men inte riktigt fick fäste. De motstridiga känslorna av den enorma stolthet man känner för sitt livsverk, sin jord och mark, den ömhet man känner till djur och hemman. Samtidigt som man känner att man håller på att bli förbisprungen.

Här finns också en otroligt spännande ekonomisk historia i detta, hur man gick från häst och oxe till traktorn. Hur redskapen förändras och gårdar slås ihop. Det ska inte vara en berättelse om slagna människor, utan om stolta sådan, men deras historia har ännu inte berättats. Möjligen kan den gamla tv-serien ”Hem till byn” påminna om detta, men den handlar om tiden efter det jag tänkt berätta. Här finns en berättelse som verkligen knackar på min port.

1 kommentar

Under Uncategorized

Alla människor bär på en roman

albert målare

Nästan alla människor får ibland en idé till en roman. Få berättar dock öppet om det och än färre berättar om vad de tänkt sig att den skulle handla om. Jag tänker i alla fall berätta om mina idéer. Kommer dessa bokprojekt att någonsin bli av? Nej, troligen inte! De kommer de som nästan alla liknande projekt att drabbas av sotdöden. Men ibland kan det räcka att fantisera ihop en roman i huvudet.

Först ut i raden av texttankar jag har är en mysdeckare, den är tänkt att vara av Harlequin-karaktär eller möjligen liknande en följetong i Allers. Kommer ihåg dessa historier från den att jag ömsom bläddrade och ömsom läste i mormors veckotidningar. Mest av allt letade jag ju förstås efter Kronblom, men kom även ibland att läsa någon novell. Det som jag tänkt skriva är berättat om och om igen på olika sätt, det är inte tänkt att den ska tillföra någonting nytt. Det ska vara ännu en historia i mängden. Icke desto mindre!

Miljön är i denna lilla roman minst lika viktig som själva intrigen, om inte viktigare. Det jag tänkt mig är en sammanblandning av ett för mig välkänt uppländskt bruk och en för mig lika välkänd sörmländsk landsbygdsmiljö. Det finns några viktiga punkter i miljön, det är kyrkan – som påminner om Ludgo kyrka. Det är den lilla affären där man även kan tanka. Ån har en stor betydelse, ett städigt strömmande vatten som både kan föra bort och föra dit. Det finns en bygdegård med olika människor och tillställningar. I Strömberg finns något så fantastiskt som ett älghornsmuseum. Så otroligt att det måste få plats och utrymme. En BnB och en väg där bilarna far förbi. Det är instängt och mysigt på samma gång. Människorna vill iväg men sitter av olika skäl fast i miljön. Konflikter finns under ytan. Ett raffinerat mord begås.

1 kommentar

september 16, 2013 · 6:27 f m